Historia

Sankt Knuts Gille i Ronneby



Knutsgillen




Knutsgillena – ett helgonskyddat handelskompani


Under tidigt 1100-tal tränger tyska folkstammar fram till södra Östersjökusten. stad efter stad grundas på förutvarande slavisk mark. Lubeke erövras av Henrik Lejonet, sachsarnas kraftfulle ledare. Det nyupprättade Lübeck proklameras som fri handelsstad för de nordiska folken. Välbeläget och med rikt omland börjar det snart konkurrera med det danska Slesvig-Hedeby om rangen som främsta transithamn för handeln mellan öst och väst. Tyska handelsskepp blir allt vanligare i gotländska farvatten.

Ända sedan islams väldiga erövringar i Medelhavsbäckenet på 600-talet och de under samma århundrade upptäckta rika silverfyndigheterna inom kalifatets område i Asien intager Gotland en nyckelposition på världshandelns huvudvägar. Konkurrensen blir hård mellan sachsarna och de gotländska farmansbönderna om det merkantila herraväldet på ön. Efter en rad förvecklingar sluts en fred i Artlenburg 1161 med säkrade handelsförbindelser för båda parter. Genom sina gillesorganisationer får tyskarna möjlighet att alltmer förstärka sin ställning.

För Valdemar I av Danmark är denna tyska expansion i hög grad oroande. Knut Lavard har lämnat ett förpliktigande arv åt sin son. Som klok och framsynt statsman inser Valdemar betydelsen av den på Gotland och Ryssland inriktade handeln. För att Danmark med kraft skall kunna konkurrera med tyskarna, måste på kungligt initiativ landets resurser samlas, privilegieras och monopoliseras.

Redan i samband med de danska städernas uppkomst har de nyinflyttade handelsmännen och hantverkarna sammanslutit sig i gillen till skydd för gemensamma intressen. Gillet blir för borgaren - lösryckt från den tidigare hembygdens kontakter - vad ätten, byalaget och tinget är för landsbygdens folk. Knutsgillena får anseende som de förnämsta av dessa gillen. De står stadsstyrelsen nära.


(Utdrag ur Blekingeboken)


S:t Knuts Gille i Ronneby


1200-talet brukar betecknas som stadsbildandets århundrade framför andra. Även Rnoneby anses ha fått sina rättigheter under detta sekel. Det känns därför logiskt att tänka sig att Knutsgillet i Ronneby kan föra sitt ursprung tillbaka till mitten av 1200-talet.


Tanken att återupprätta Knutsgillet i Ronneby väcktes vid ett föredrag om Knutsgillena 1986 på frimurarlogen i Karlshamn. Ett antal kulturintresserade personer i länet tillfrågades och deras svar indikerade att förutsättningarna för att återuppliva Knutsgillet var goda. Med sin erfarenhet på området kom Åldermannen vid S:t Knuts Gille i Landskrona, Eric Kinberg att ge ett värdefullt stöd.


I närvaro av Åldermän och andra representanter för samtliga åtta svenska Knutsgillen återinvigdes Gillet i Ronneby vid en högtid i Ronnebys Heliga Kors kyrka den 22 april 1989. Invigningen förrättades av Landskronagillets Ålderman, rådman Eric Kinberg. Ronnebygillets förste Ålderman, överläkare Åke Pilgård installerades i sitt ämbete och reception följde av 71 Knutsbröder och Knutssystrar.


Gillets årliga Högtidsstämma hålls alltid en lördag i slutet av april månad. Programmet inleds i Heliga Kors 1100-talskyrka med Åldermannens högtidstal följt av parentation och reception. Högtidsstämmans andra mer lättsamma del med supé, tal och dans har med få undantag alltid varit förlagd till Ronneby Brunn.


Papegoyeskjutning startade för Ronnebys del i augusti 1991. Gillesstämma hålls i november månad och innehåller sedvanliga årsmötesförhandlingar. Vid denna sammankomst liksom vid Gillets två årliga kulturaftnar finns även ett föredrag med anknytning antingen till Knutsgillenas eller till Blekinges historia inlagt.


Historien bakom  Knud Svendsen och Knud Lavard


I början av 1100-talet började de danska köpmännen samordna och stödja varandrai form av gillen. Detta var nödvändigt för att säkra transporter, skaffa lagerutrymmen och ha kontakter med fjärran marknader osv. i det stora sjöriket Danmark. Som brukligt var tog man ett helgon till skydd, i detta fall S:t Knud. I det danska riket fanns det två helgonförklarade  personer med namnet Knud.


Den äldre av dessa, konung Knud Svendsen, regerade från 1080 fram till sin död 1086. Hans liv präglades av övergången  från asatro till kristendom. Med fast och tidvis hård hand  syrde hans sitt rike, men var också en kyrkans man. År 1085 lät han grunda domkyrkan i Lund och överlämnade samtidigt en mycket stor gåva för att säkra verksamheten. Med skärpa  inpräglade han hos den viktiga grupperna vikten av att ge tionde, vilket naturligtvis på många håll inte togs väl upp.